Vart e man på väg??
Det som för det mesta hela tiden varit självklart känns nu helt plötsligt inte så självklart längre.
Är nog på väg nån annanstans..men vart?
Just nu är jag såå förvirrad, men ändå klartänkt. Skumt..o väldigt svårt att förklara.
Ena sekunden dras jag till ensamheten o i nästa till X...vilket mår JAG bäst av?
Inte ofta jag tänker på mig själv..inte så konstigt dock, då jag har tre underbara barn som jag lever för.
En sambo har jag med..men lever vi tillsammans?
Idag har det rullat många tårar längs med min kind..känns som att allt hopp e borta, tyvärr.
Varför ska det vara så svårt att förstå?
Jag älskar att resa, äta god mat, utomlandsresor, shoppa m.m...MEN kan lätt klara mig utan det, bara jag o mina underbara får må bra.
Jag och Micke är lika, men ändå sååå olika.
Jag är öppen, han med..men på helt olika plan. Jag säger vad jag tycker o tänker...han avstår mer o håller det för sig själv, med risk för att såra någon. Helt rätt på sätt o vis..men är det bra att samla på sig saker o hålla det inom sig så det sedan exploderar?
Nej.
Vi älskar båda att hitta på saker..golf, bowling, gocart, simma, klättra, det mesta! Tycker båda att det e kul när det händer saker, hitta på saker. Vi skämtar och skrattar åt varandra..vilket jag tycker e enormt viktigt i ett förhållande.
MEN jobb börjar sakta men säkert ta över vårat liv helt..och det är den stora boven i dramat. Jobba behöver man för att kunna leva i princip..men det finns alltid gränser.
Vi i Sverige har rätt till 5 veckors betald semester...varför envisas man med att inte ta ut de?
Blir ledsen...
Kan förstå att man har mycket på jobbet..men det finns chefer..för VI finns här hemma, Nu..
Vet inte hur denna saga kommer sluta...
forts. följer...
(En bild på mig o Micke från 2005 då vi fulade oss en kväll..)
3 kommentarer:
Alla har medgångar OCH motgångar, tyvär e dessa motgångar jävligt jobbiga oh påfrestande för psyket, men dom e till för att besegras, jag lovar jag vet.. När man har gjort de så blir man så mycke starkare, de vet jag de med :)... Jag hoppas att ni kommer ta er igenom detta, ni verkar vara så fina tillsammans och ni har något jättefint eller rättare sagt 3 :)
D tråkiga e att vi haft så pass många motgångar under våra 8år ihop att det nu börjar bli för mycket.. :( Känner lite nu att om jobbett går före familjen, så får det vara.
Men man vet ju aldrig va som händer om ett par år..nä ska väl tänka vidare nu. :)
Tack Ninii! Kram på dig. :)
I know the feeling.. att allt bara känns som motgångar.. när d gäller familje livet å sambo förhållande.. man sitter ofta å gråter för att man inte hittar en lösning till allt d jobbiga som känns då för stunden, (trodde man skulle va lycklig som gravid liksom) å ännu värre blir d när man inte kan prata m varann som man skulle behöva p.g.a tex, missförstånd å såna saker.. suck..inte roligt alls när man e mitt uppe i d.. =(
Ja å B har ju inte heller mått bra av olika saker en längre tid.. men man har ju ändå kämpat på liksom.. man vill ju inte gå skilda vägar trots att d känns typ omöjligt att leva ihop ibland, för att man e så olika(?). D e skitsvårt sånt här.. å ja hoppas oxå att du/(ni) mår bättre snart, precis som ja vill att vi ska må bra igen. Man får se va tiden leder en.. KRAMAR
Skicka en kommentar